Det har blivit att de flesta inläggen just nu ligger under kategorin Förhållanden. Och som ni säkert förstår så är det för att jag passar på att förklara allting nu när jag känner, när allting är så nytt och jag kan berätta i detalj.
Jag tänkte därför berätta för dig nu, i all sorg, att det är okej att gråta på jobbet och i skolan. För vet du vad? Hade du bara skakat på huvudet och inte brytt dig hade någonting uppenbarligen inte stämt riktigt, ellerhur? Att gråta är något av det mest naturliga vi kan göra. Du är inte svag som gråter, du är stark som vågar visa att du känner. Den första tanken man får när tårarna börjar rinna utan att man är beredd är att alla runt omkring tycker att man är lite barnslig, va? Man känner sig fånig.. Men det är egentligen tvärtom, människor blir ofta väldigt berörda och tar extrem hänsyn. Så gråt ut, gråt tills du är knallröd i ansiktet. Du är ledsen, du är förkrossad, du är människa och reagerar helt normalt. Ingen tycker att du är barnslig, tvärtom, beundransvärd!

 

Josephine

Rubriken säger allt. Kom ihåg att du är perfekt, precis som den du är. Om någon ogillar dig så låt den personen göra det, du ska inte behöva ändra på dig för att få någon att gilla dig för överallt i världen finns det människor som älskar dig som exakt den du är. Alla människor går inte ihop, det är precis som med djur. Katt och mus går inte alltid ihop.

Det är vanligt att man för att imponera på sitt ex tränar, sminkar sig lite extra och fixar sig lite längre bara för att försöka få personen att inse hur "snygg" man har blivit. Det är inte rätt. Du ska inte behöva ändra på dig för någon annans skull, förstår du det? Du ska inte bevisa någonting. Vi kan inte gilla alla, vi kan inte vara omtyckta av alla. Så är det bara. Det gäller varenda människa i världen.

För något år sedan var jag alltid rädd för att människor skulle hata mig eller prata illa om mig. Jag fick söka hjälp för det, för jag slutade att umgås med människor. Jag var för rädd. Jag trodde att alla andra var älskade av varandra. Fel. Som jag skrev, vi kan inte vara älskade av alla. Det kommer alltid finnas avundsjuka, irritation och olikheter överallt. Vi är bara människor.

Vi alla kommer till ett stadie i livet då vi är mogna att rensa bland "kontakter", som jag väljer att kalla det. Du vet, människor som man kallar vänner men som egentligen inte vet någonting om dig och faktiskt inte bryr sig heller? Kontakter. Vänner finns där och ni har lika roligt tillsammans, oavsett om ni inte hörts av på en månad. Vänner känner dig, dom vet att du finns är precis som dom gör. Det är bättre att ha få riktiga vänner än massvis av kontakter.

Vad jag vill komma fram till är att du är älskad hos många, genom att bara vara dig. Det kanske inte verkar så precis nu, men du har inte träffat alla människor i världen! Nya människor kommer alltid att komma in i ditt liv.

 

Josephine