Jag hoppas att du förstår att jag inte kräver att du ska må perfekt efter att du läst mina inlägg här, och att det är självklart att jag själv inte gör det heller. Att skriva till dig och hjälpa dig är ett sätt för mig att bearbeta min sorg, vet du varför? För jag känner precis som du, läser du och ger mig en kommentar så vet jag att jag inte heller är ensam om att känna såhär. Om vi alla hjälps åt och stärker varandra så kommer ingenting att vara lika jobbigt.
Just nu, när jag sitter här och skriver tänker jag tillbaka på att jag igår hade ett förhållande. Tanken på mitt ex ger mig den där kalla, förlamningskänslan i kroppen. Den kommer då och då, men det är okej. Det är normalt. Du kommer också att känna så eller så känner du precis så just nu. Det är svårt att förstå att allting har hänt, även om det går att acceptera.

Nu ska jag tänka på alla negativa sidor mitt ex hade, och varför vi aldrig hade fungerat ihop i framtiden. Det behöver jag, och om du sitter i samma sits så behöver du det också. Och varför inte lite choklad till det? Det fungerar faktiskt mot osynliga sår i hjärtat.

Josephine