Jag tyckte att detta ämnet var ganska bra att ta upp nu då jag själv alldeles nyss blivit dumpad. Jag kan tala av egna erfarenheter. Min pojkvän dumpade mig p.g.a känslor som svalnat och att han skulle flytta till Norge och börja jobba där (var vad jag fick höra). Han hade vetat att han skulle jobba i Norge ett tag, träffat mig jättemycket och inte sagt ett ord. Vi hade distansförhållande. Andra dagen efter att han åkt hem ifrån mig fick jag på telefon höra att det var slut nu.

 

Kommer du ihåg när du fick beskedet av ditt livs kärlek? Det är över nu. Hur det känns som om hjärtat stannar, som om du blir förlamad i kroppen, hur illa du mår och tårarna blir fler och fler när du tillslut börjat förstå att det som är sagt faktiskt händer. Du försöker övertala din partner att ni kan lösa allting, du undrar vad du gjort för fel och du säger att du gör vad som helst för att bättra dig. Det spelar ingen roll, din partner står fast vid vad han eller hon har tagit för beslut. Du kanske får höra att det inte är ditt fel.

Ni hade planerat en framtid - hur ni skulle bo, hur det skulle se ut, vart ni skulle resa och när etc. Alla minnen och perfekta stunder tillsammans flyger runt i huvudet värre än en yrreduttig fågel. Du har panik, du kan inte prata riktigt, du bara gråter. Ni skiljs åt. Du känner dig ensam, övergiven, förvirrad och har en känsla i kroppen som skulle kunna (om du visste hur det kändes) kännas som om du vore död inombords. En stor klump växlar plats mellan ditt hjärta och mage. Du gråter ännu, mer än någonsin. Din ögon är röda och svullna. Du har svårt att andas. När det är dags att sova går det inte tänka på annat än att ni inte kommer ses igen, det finns inte längre något "ni". När du blundar dyker fler minnen upp, alla underbara stunder ni delat. Hela natten ligger du sömnlös och tänker på när det var ni.
Jag har också varit där, och just nu är det massvis av människor som känner precis likadant som du. Du är inte ensam, alla har gått igenom det och om inte så kommer de att gå igenom det.

 

Jag måste berätta att jag själv aldrig varit speciellt i behov av att umgås med människor, vänner. Men nu när jag mått som sämst, när jag precis fått beskedet och hunnit ta in vad som hänt ville jag berätta för alla. Jag behövde känna närhet. Jag fick massvis med meddelanden då många av mina vänner observerat nyheten på Facebook och det kändes underbart att få all den uppmärksamheten. Man behöver den, även om man inte tror det. Idag i skolan pratade jag med min närmaste vän som stöttade mig hela dagen även om hon tyckte det var svårt att veta precis vad hon skulle säga så kände jag att hon fanns där och hon försökte verkligen. Lärare tog hänsyn i skolan och förstod att jag behövde gå hem tidigare då jag inte mådde bra. Några timmar efter jag kommit hem ifån skolan kom min nära vän hem till mig med choklad och frukt, och även sin lilla underbara dotter som är en riktig glädjespridare. Det gjorde jättemycket. En till viktig person som jag har fått mest stöd av är mamma. Det är kanske inte alla som har lika bra kontakt med sin mamma som jag, kanske du har det med din pappa? Dina föräldrar vill finnas där för dig. Låt dom finnas!
Fånga varenda hand du får, du behöver uppmärksamheten, stödet och prata om allt. Det hjälper dig ofta att inse saker du inte sett innan då man lätt blir blind i ett förhållande.

Stressa dig inte igenom sorgen. Det får ta sin tid. Du får vara ledsen, du får vara arg, du får vara rasande och du får vara besviken. Kasta saker i väggen (dina egna, kastar du andras kan det bli dålig stämning), slå på boxningssäck, ut och spring. Man behöver tid att älta vad som har hänt. Med tiden kommer du att förstå att allting kanske inte varit helt perfekt i erat förhållande. Du kommer även inse att du är värd någon bättre än den som sårat dig till tårar och panik. Du är värd någon som gör dig lycklig, får dig att känna dig älskad och speciell. Glöm aldrig att hela världen är full av människor, ditt ex är inte den enda!
Ge dig själv tid att tänka igenom och förstå vad som har hänt. Låt dig själv vara förtvivlad!

Ett sätt jag alltid brukar tänka på är "allting händer av en god orsak", det är svårt att ta in när du precis blivit dumpad men om du verkligen tänker efter så kanske du förstår att det faktiskt är sant. Det finns alltid någonting positivt i allting negativt.

När du är hjärtekrossad rullar, som vi vet, tankarna runt i huvudet en hel del. Just då känner du inte för att göra någonting mer än att ligga och gråta och tycka synd om dig själv. Det mår du egentligen inte bra av. Sysselsätt dig! Känns det pest och pina att gå till skolan/jobbet? Gör det ändå! Känns det hemskt att ta en tur ut och festa med vänner? Gör det ändå! Känns det motbjudande att prata med någon ny? Gör det ändå! Du behöver det. Du behöver skingra tankarna. Att sysselsätta dig hjälper dig att se att du faktiskt kan göra saker och ha kul, utan ditt ex. Du klarar dig bra!

När det gått någon dag och du börjat lugna ner dig lite grann kanske tårarna fortfarande kommer då och då, men du har börjat att acceptera läget. Det är då du kan börja tänka riktigt igen. Mitt råd är att, som sagt, acceptera att det är slut nu. För att det ska bli lättare, tänk på dom gånger då det inte varit speciellt bra i erat förhållande istället för dom gångerna då allt varit underbart. Det finns "ups and downs" i alla förhållanden. Tänk på allting du inte gillade hos ditt ex och på att du kan få raka motsatsen hos någon annan en dag. Desto mer du tänker på allting du faktiskt inte gillar hos ditt ex, desto gladare blir du över att det faktiskt är över. Ibland hittar man inte sitt livs kärlek direkt, och då kommer "allt händer av en orsak". En dag, efter kanske flera hjärtekrossande stunder, kommer dagen då du och din dåvarande partner aldrig lämnar varandra. Det hände för att det var menat!

Glöm inte att göra saker som du verkligen tycker om när du är sårad. Älskar du att sjunga som jag? Gå in på youtube och lyssna på "Picture To Burn - Taylor Swift" och sjung med tills du bara sitter och ler!
Dagarna kommer gå och du kommer sakta att må bättre, låt det ta ett tag att komma över sorgen, men tänk också på att du inte blir yngre och varje dag du grät kunde du skrattat.

 

Du är inte ensam om att bli dumpad eller känna alla hemska känslor, glöm aldrig det!

 

Josephine